Har inte varit i kyrkan sedan i slutet av november om man bortser från bönesamlingen jag var på för två veckor sedan. Saknar det riktigt mycket faktiskt. Men det har blivit en sådan tröskel att gå dit. Känns jobbigt att behöva träffa folk och möta deras frågor.

Jag vet att jag kan gå dit när det har börjat, sätta mig på läktaren och sedan gå innan det är slut. Då behöver jag inte känna att jag måste. Men om jag känner att jag orkar så kan jag ju stanna kvar. Svårare än så behöver det inte vara.

Men jag har inte kommit iväg. Men jag saknar det. Saknar gemenskapen. Saknar att höra på predikan. Saknar att delta i lovsången.

För min del just nu känns det väldigt skönt att det finns församlingar som lägger ut sina predikningar på nätet. Har laddat hem några och lyssnar just nu på en och jag känner hur det klickar till inom mig. Jag känner igen Anden.

Kom, Herre kom!