För vems skull?

För vem gör jag det egentligen? Är det för min egen skull, ett sätt att bearbeta och få struktur på det som har hänt eller är det för er andra?

Ena delen av mig vill göra det här för jag vet att det finns de som behöver höra att det finns en utväg, att man inte är ensam om att må som man gör.

Den andra delen av mig är livrädd. Tänk om du får veta vad jag gör, vad jag skriver. Du skulle bli förkrossad, tro att allt är ditt fel. Du skulle inte förstå att det inte handlar om dig. Allt handlar om mig.

Du hindrar mig och jag avskyr det...