Att leva innebär att utsätta sig för livet. Jag kan inte, hur gärna jag än vill, vaccinera mig emot olycka och sorger. Och jag kan inte påverka det förflutna och ändra på det som har varit. Men det jag kan göra är att välja hur jag låter det påverka mig.
Jag kan tillåta bitterhet gro i mig och trycka undan det jobbiga genom att förneka det, eller så kan jag på något vis bearbeta det och lära mig att se på det på ett annat sätt.
Jag brukar jämföra det med skillnaden på ett sår och ett ärr. Har man ett sår som man inte tar hand om på rätt sätt blir det infekterat och det värker och man blir inte riktigt av med det. Om man däremot behandlar det på rätt sätt, om man smörjer och ger det tid, då kommer det till slut att läka och istället för ett öppet sår blir det ett ärr.
Det finns där som en påminnelse, men det gör inte lika ont längre.
4 kommentarer:
Mycket klokt skrivet :)
Så fint skrivet...av dig precis som DU alltid gör. Stort tack för dina ord!
Kramar
Jättebra jämförelse.
Kolla inne hos mig förreseten.
Jag har en utmaning till dig.
Kram
Jag hittade just din fina blogg via Tolmia och känner igen en hel del tankar. Guds välsignelse över det år som just har börjat, jag önskar att du ska få känna dig både ledd och buren framåt.
Skicka en kommentar