Orden finns i mitt inre, men det stakar sig när jag ska skriva. Har svårt att formulera det jag känner. Det kan också vara så att jag inte vill formulera det.
Jag har kommit i en svacka. Tröttheten är som bedövande. Min kropp reagerar och en massa symtom har kommit tillbaka igen. Jag vill inte se det. Jag orkar inte.
Fick en fråga av en kollega idag hur jag mådde och hur jag tyckte att det går att jobba igen. Först tänkte jag säga som vanligt att allt är bara bra, men vid närmare eftertanke så orkade jag inte ljuga. Sade istället som det var att det var lite jobbigt just nu, att jag inte hade mått så bra i helgen och var lite orolig för hur jag ska orka de närmaste veckorna.
Han var förvånansvärt förstående. Jag hade nog underskattat honom. Jag kanske också hade underskattat känslan av att vara ärlig.
Jag mår inte så bra just nu, men jag vet att det kommer att vända. Jag måste tro att det gör det. Jag ska bara orka lite till...
2 kommentarer:
Ibland är det så svårt att formulera sig...att få ut sina inre känslor som snurrar på för fullt. Att vara ärlig har man mycket igen och de allra flesta människor vill bara väl...som tur är. Att få förståelse för hur man mår är så betydelsefullt.
Önskar dig en fin Valborg!
Varma kramar
Ja oftast kanske man orkar mer än vad man tror, men när man är just där då tror man inte det. jag hoppas det vänder för dig snart. Jag känner så väl igen mig i dina tankar. /Kram
Skicka en kommentar