Igår lyckades jag göra något som jag tidigare ansett väldigt korkat...
Jag var hemma hos min kompis och gick på toa. Behöver kanske inte närmare gå in på vad jag gjorde där, men det var inte nummer två i alla fall. När jag ställer mig och drar i spolningen drar jag samtidigt upp mina jeans och plötsligt hör jag ett "klonk". Först trodde jag att det var spolknappen som hade lossat och ramlat ner i toan, men efter en snabb koll där ser jag att den är kvar. Istället ser jag något rosa tumla runt. Till saken hör att min mobiltelefon är rosa...
"SKIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIT!!!!!" tjuter jag och får panik. Efter lite äckelkänslor fiskar jag upp den, plockar isär den och sitter väl en halvtimme på golvet och fönar den någorlunda torr (min kompis håller vid det här laget på att garva ihjäl sig).
Jag fick låna en telefon av min kompis för att se om sim-kortet fortfarande var vid liv och tacksam till tusen inser jag att det fortfarande fungerar. Telefonen däremot låter jag vila i några dagar och jag lever fortfarande i ovisshet om den har överlevt eller inte.
Tänker att det är lite likadant med livet. Plötsligt händer något oförutsett och man tror att allt hopp är ute. Men så när man har gjort rent några bitar så märker man att allt inte var kört - det finns fortfarande något som fungerar. Kanske till och med hela livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar