Nu är den här igen. Den där onämnbara märkliga känsla av att allt inte är som det ska. Vågar inte släcka lampan. Vågar inte stänga av datorn. Rädd för att somna. Livrädd att något ska hända. Rädd att jag inte ska vakna igen.
Varför? Varför? Varför???
Det kändes ju så bra.
Min kropp skriker av trötthet men mitt inre är klarvaket. Tabletten ligger på bordet men jag drar mig för att ta den. Behöver sova, men vågar inte. Vill sova, men vet inte om jag vågar.
Istället fortsätter jag känna efter och fundera.
3 kommentarer:
Vad jag önskar att du ska få må bra. Så jobbigt du har det. Vill gärna nämna dig i bön om jag får?! Kram från Ulle
Tack för dina ord! Dom betyder mycket.
Kram
Glömde säga... var rädd om dig och jag finns här för dig.
Kram igen
Skicka en kommentar