Hon försökte

Sjön låg spegelblank. En ensam fågel svepte över vattenytan och landade mjukt på den lilla stenen precis bredvid henne. Hon tog ett djupt andetag och kände hur den friska luften fyllde hennes lungor. Det var tyst - alldeles stilla. Ingenting kunde störa. Det var bara hon och tystnaden.

Men så kom den. Den där känslan av att hon inte var ensam. Att det var något som inte stämde. Någon, eller något fanns där och krävde uppmärksamhet. Hon vred på huvudet och på en ögonblicks sekund stelnade hela hennes inre. Blodet frös till is när hon såg honom. Han som hade förstört hela hennes liv.

Hon reste sig upp och märkte att han bara var några meter ifrån henne. Det fanns ingen utväg - hon var fast. Hon spände ögonen i honom och sa;
Du har inget här att göra. Jag vill inte ha dig nära mig. Försvinn.

Han bara log. Stod kvar och hon kände den unkna doften från honom. Hon visste att han inte var bra för henne, men ändå var han där. Nära henne. Hon avskydde det.

Tror du verkligen att du kan klara dig utan mig? Du är en svag människa som inte klarar av att leva. Patetisk är vad du är. Hör du det? Patetisk. Det enda du vill ha är uppmärksamhet. Vadå mår dåligt? Du överdriver bara. Du letar efter anledningar till att må dåligt så att du får någon att se dig.

Det svartnade för ögonen på henne och hon tog några stapplande steg därifrån. Hon klarade inte av att höra mer. Hon hade fått höra av andra att han ljög, men hon hade haft honom i sitt liv så länge att hon trodde på honom. Det måste ju vara sant det han säger. Varför skulle han ljuga? Men hon orkade inte lyssna på honom - inte idag. Hon sprang därifrån, men hon hörde att han bara var några steg bakom henne.

Du kan inte springa ifrån mig! Det är du för dålig för. Som om du kunde klara av det, din feta kossa. Vidrig är vad du är! Vidrig! Tror du verkligen att någon kan tycka om dig? Det finns ingen som gör det - ingen! De som pratar med dig gör det för att de tycker synd om dig. Ingen kan älska någon som dig. Hör du det - ingen!

Hon sjönk ihop av utmattningen och tryckte händerna mot öronen för att stänga ute hans ord. Men det hjälpte inte. Hans ord var inpräntade i hennes inre för evigt...