Om du känner mig så vet du att jag vill förstå allt. Jag vill att allt ska ha en mening och jag vill ha en förklaring till varför saker och ting sker.
Men vad är det som driver mig? Vad är det som gör att jag och många med mig, vill hitta en mening i allt? När något jobbigt händer så vill vi genast förstå och hitta en mening och vad kommer det sig egentligen? För jag tror inte att man kan hitta en mening med allt.
Jag kan till exempel inte se en mening med att ett par goda vänner drabbas av missfall efter missfall. Eller att ett par bekanta förlorade sin lilla son i cancer. Eller att man ska ha panikångest och skadar sig, för det finns ingen mening med det. Det är som att man helt enkelt bara måste acceptera att det är så livet fungerar. Man är inte helt skyddad från svåra saker, det funkar inte så.
Så vad har jag lärt mig av det som jag gått igenom då? Jo, att jag måste släppa på de krav jag har på mig själv och inse att jag duger som jag är. Att det inte gör något om jag har en dålig dag, för jag vet att jag har ett värde ändå. Jag måste inte prestera en massa saker för att duga. Det räcker med att jag är människa. Sen är inte det varken en förklaring eller mening, men det är vad jag har lärt mig.
För jag är inte helt säker på vad som är meningen med livet, men det jag är säker på är att man behöver leva livet för sin egen skull och inte för någon annans. Lyssna till din egen röst och var sann och ärlig mot dig själv. Den röst som talar gott om dig, det är Guds röst. Så medan du väntar på att hitta meningen med livet, lyssna på den rösten och vet att Gud älskar dig.
Kram Cece
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar