Jag vet inte hur många gånger jag den senaste tiden hört uttrycket att du ska vara sann mot dig själv. Att du ska lyssna på din egen röst, följa dina drömmar och inte låta någon få dig att göra något som du inte vill göra.
Jag har funderat ganska så mycket på det, särskilt den senaste tiden och jag har insett att den här filosofin - om man nu kan kalla den för det - är ganska, eller till och med väldigt egoistisk. För om man hela tiden lever efter detta innebär det ju att allt kretsar runt dig själv, ingen annan ska kunna säga åt dig att göra något. Allt handlar om "jag".
Och vill vi verkligen ha det så? Ett samhälle där alla tänker på sig själva och man blir sur över att inte någon tänker på en själv...
Jag är så trött på den här ego-fixeringen som har blivit. Och jag märker att jag i vissa lägen är likadan. Har jag en dålig dag så finns det inget annat än jag själv. Allt handlar om hur dåligt jag mår. Och blir det bättre för att jag hela tiden tänker på det? Absolut inte. Det blir snarare värre.
I de lägena måste jag påminna mig om att lyfta upp blicken. När jag börjar tänka på något eller någon annan, skingras tankarna för en stund och tillvaron kan faktiskt lätta lite. Sen menar jag inte att man hela tiden ska tänka på annat för att förneka om man mår dåligt. Jag tror absolut att man ska ta tag i saker, men se till så att du inte fastnar i ekorrhjulet där du bara ser på dig själv hela tiden.
För det blir inte bättre av det...
Kram Cece
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar