Har du någon gång lagt ett pussel? Det har jag. Man sitter där med alla bitarna utspridda över bordet och man tänker igenom hur man ska lägga upp arbetet. Man har kartongen och på den finns bilden, hur det ska bli när det blir färdigt. Och när man tittar på den och sen på bordet, då kan man inte förstå hur det nånsin ska kunna bli ett bra resultat av det hela.
Man får börja med att vända alla bitar åt rätt håll, sedan ger man sig på hörnbitarna och alla bitar som har en rak kant. Så gör i alla fall jag. Jag börjar med ramen och sedan jobbar jag mig inåt. Ibland hittar jag några bitar som passar ihop, men jag vet inte hur jag ska få ihop det med det andra, med resten av pusslet. Men så helt plötsligt hittar jag den där lilla biten som gör att man kan länka ihop det med det andra. De där bitarna som hängde ihop i sig själva, men inte med den övriga bilden hittar sin rätta plats. Och genast blir det klarare. Jag får en annan förståelse för helheten och jag kan ana slutresultatet.
Ibland känner jag så här med livet. Jag har ett visst mått av kontrollbehov och när jag inte får ihop livet blir det lite jobbigt. Jag kan tycka att allt är osäkert, ser ingen lösning och jag vet inte hur jag ska få ihop tillvaron, jag ser inte slutresultatet. Jag vet vart jag vill, jag har ett mål, men allt känns så osäkert och rörigt att det hela känns helt omöjligt.
Men så en dag så är det som att saker och ting faller på plats och jag får frid över livet och tillvaron. De olika fragmenten som jag tidigare fått ihop passar helt plötsligt in i den stora bilden, jag kan se hur en sak är länkad till en annan och det är som att livet blir tydligare.
Idag är en sådan dag. Jag vet fortfarande inte hela innehållet i mitt liv, men det känns inte lika jobbigt för mig. För jag vet att i rätt tid så hamnar rätt bit på rätt plats och genast blir det så självklart och jag känner återigen lugnet...
Kram Cece
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar