Har inte känt mig lika rastlös idag. Vet inte vad det beror på. När alla ärenden var gjorda och jag bara satt en stund i soffan så sjönk jag. Depressionen gör sig påmind och jag avskyr det.
Men nu känns det ändå rätt ok. Vet att det bara är två dagar kvar tills jag får åka iväg. Jag längtar så sjukt mycket efter det och det förvånar mig. Rätt mycket faktiskt. Jag - personen som vill ha koll på allt och veta, har ingen koll alls nu. Jag vet på ett ungefär vart gästhemmet ligger men så mycket mer än så vet jag inte. Och det märkliga är att det känns ok. Tycker till och med att det ska bli skönt att bli bortkopplad i några dagar.
Kontakten ligger på mitt initiativ. Jag längtar så fantastiskt mycket och jag ber en bön till Gud att det inte bara ska få vara som vilken resa som helst. Jag vill att det ska få vara något särskilt som sker. Jag vill möta Gud - går det?
3 kommentarer:
Det gör du rätt i att åka iväg ensam det är väldigt skönt.
Låter skönt att du ska åka iväg och att vara bortkopplad. Det behöver man ibland, det gör en gott.
Ha fint på din resa!
Kramar
Jag är övertygad om att Gud lyssnar till din bön, men som ofta i tillvarons olika relationer tror jag att handlingar behöver ett visst mått av ömsesidighet.
Ditt sinne är öppet, och din längtan är sann...fina följeslagare på den resa som väntar.
Din resa kommer inte att vara en resa som vilken som helst, den kommer att vara en upptäcktsresa i dina inre gömmor.
Måhända möter du Gud, om inte under just denna resa är jag övertygad om att Han fyller dig med kärlek, och vägleder dig längs vägen.
Med varm önskan om rofyllda och själslivgivande dagar.
/Peter
Skicka en kommentar