Har haft en lugn dag - både igår och idag faktiskt. Men ändå ligger det en oro och gnager. Igår när jag kom hem och skulle sova så kände jag hur hjärtat slog så hårt att jag trodde att bröstkorgen skulle sprängas. Orkade inte med att det skulle gå över av sig självt så jag tog en tablett och sov istället. Vet att det inte är lösningen, men jag orkade inte något annat.
Jag har inget att klaga över - ändå känner jag hur jag sjunker. Jag blir dämpad, vill bort, orkar inte prata, vill bara vara ifred. Blundar och stänger av. Går en stund. Sedan blir jag rastlös och vill iväg. Vill fly. Försvinna. Oron sätter sig i kroppen.
Det är grymt frustrerande.
Sedan alla människor som tycker att det är så underbart ute. Jag är mer av en vintermänniska - låt mig få klaga på värmen. Jag mår som bäst när det är kyligt ute och vintern som var - jag kände ren och skär lycka. Men tydligen får man inte klaga på värmen. Det tycker jag är orättvist - man får ju klaga på kylan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar