Jag tror att jag fortfarande inte riktigt har förstått att jag har varit sjuk, för vissa reaktioner som jag har förvånar mig. Tills jag kommer på att jag är ju inte frisk än - då blir det inte lika konstigt längre.
Det är som att jag har levt mitt liv och under den tiden som jag har mått dåligt har jag hoppat på mitt parallella liv. Nu när jag mår bättre igen så är jag tillbaka på det vanliga, det riktiga livet. Det betyder också att jag lite har glömt bort hur jobbigt det har varit.
Så dåligt som jag har mått under de senaste åren - så dåligt har jag aldrig mått i hela mitt liv. Det räcker med att jag går tillbaka här i bloggen och läser så blir jag påmind. Men trots att jag gör det och trots att jag har vänner som påminner mig om att jag inte är frisk än, så kan jag inte riktigt förstå det. För det känns som att det inte har varit på riktigt.
Undrar om jag någonsin kommer att förstå...
1 kommentar:
Vilka fina midsommarbilder i förra inlägget. Och ja visst är det svårt det där med att veta sina egna begränsningar vid sjukdom. Jag känner ofta att jag "borde" orka mer än vad jag faktiskt gör och eftersom jag inte orkar det jag vill och "borde" göra så får jag dåligt samvete och tycker att jag är dålig och lat, fast jag vet innerst inne att så inte är fallet :( Men känslan sitter där djupt inom mig... /Kram
Skicka en kommentar