Det är lite ovant.
Det här att jag numera kan gråta.
Visst har jag känt mig ledsen ibland. Ofta till och med. Men det har aldrig kommit några tårar.
Men nu kommer de desto oftare.
Igår när tjejerna i fotbollen förlorade semifinalen - då grät jag.
I kväll såg jag ett program på tv där en kvinna dog i cancer.
Det fick mig att tänka på min moster. Hon som för ett par veckor sedan frågade om jag kunde sjunga på hennes begravning.
Jag vet inte om jag kommer att klara av det. Måste se till så att jag har spelat in den ifall det inte går.
Den tanken fick mig att gråta ännu mer.
Nu har tårarna stannat av för den här gången.
Och det känns faktiskt lite lättare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar