Omringad

Det känns som om jag är omringad av lyckliga, kära människor. Jag är glad för deras skull - tro inte nåt annat - det är bara lite jobbigt. Det har varit alldeles för mycket bröllop för att jag ska vara tillfreds med mitt civilstånd. Och nästa helg är det ännu ett bröllop. Det sjätte - bara i år.

Och vad gör man när man träffat nån som man tycker är vettig? Nån som man har roligt med. Nån som lyckas få en att glömma bort att man har ångest på väg. Nån som har liknande intressen. Men som jag inte förstår mig på. Å ena sidan verkar han intresserad, men det är som att han är livrädd för att nåt ska hända. Det är som att han hellre väljer den trygga vanliga tillvaron som han är van vid. För Gud förbjude att man skulle ta en risk...