Sömnlös

Ångesten är påtaglig. Tror inte det bara beror på sorgen. Men sorgen har dragit upp en massa känslor - skrev om det tidigare. Känslor som jag inte vet hur jag ska hantera.

Det är som att jag har tappat allt. Allt jag en gång lärde mig. 

Istället går jag tillbaka till gamla invanda mönster. Har lämnat sängen. Kunde inte komma till ro. 

Istället har jag tagit min tillflykt till soffan. Den jag mer eller mindre bodde i när jag mådde som sämst. Tvn står på. Trycker mig mot ryggstödet. Har kuddar framför mig som jag kramar om. För gör jag så o samtidigt blundar, så glömmer man bort att man är ensam. 

Klockan är nu halv tre. Kvart i sju ringer min klocka. Det är ungefär fyra timmar. Känns sådär...