Våga tro på friheten

Det är få saker som kan vara så befriande som när man känner av Guds kärlek. Så där på riktigt.

Oftast behöver jag inte göra någonting för att det ska ske. För om jag tänker att "nu ska jag möta Gud", då anstränger jag mig så mycket att ingenting händer. Det blir bara en krystad kamp från min sida.

Istället sker det när jag som minst anar det. När jag sitter i bilen eller om jag sitter på jobbet och planerar - då kan det hända. Och den där känslan skapar ett sådant lugn. Det är en känsla av både frihet och trygghet på en och samma gång.

Jag är just nu i en fas i livet då jag står inför några förändringar. Ganska stora sådana och om du har följt mig ett tag så vet du att jag avskyr just förändringar. Jag älskar det trygga, det invanda och jag vill vara i ett sammanhang där jag vet vad som väntas av mig.

Men det som jag står inför - där vet jag inte så mycket. Och det märkliga är att jag känner mig lugnare än på länge. Jag känner en förvissning om att allt kommer att bli bra - trots förändringen. Eller kanske tack vare den.

Och när jag funderar igenom mitt liv och vad det är som är skillnaden nu - så är det bara en enda sak som jag kan komma på. Det är min relation till Gud. Hur den har förändrats över tiden. Mina erfarenheter har gjort mig tryggare för jag vet att Han stannar kvar vid min sida.

Jag har även varit med om flera under. Jag kunde inte riktigt se det när jag var mitt uppe i det, men nu med lite perspektiv på tillvaron så ser jag det.

Det lättnad mitt inre känner - jag kan inte beskriva den på något annat sätt än att de kedjor som förut band mitt inre har fallit ned för mina fötter och Gud har satt mig fri. Det kan låta som en klyscha, men jag kan inte beskriva det på något annat sätt.

Och det gör mig så lycklig! Det får mig att tro att även andra kan vara med om det. Hur mörkt det än ser ut, så är jag övertygad om att det kan hända även dig. Våga bara tro.