Livet

Idag när jag satt i bilen började jag fundera på livet.

Vad är det som gör att man lever egentligen? Finns det verkligen någon högre tanke med mitt liv? Eller är vi utlämnade åt några korta år, för att sedan åter hamna i den ickeexistens som var innan vi föddes?

Varför väljer man att fortsätta leva när det är tufft? Varför inte bara avsluta allt och försvinna bort?

Av någon anledning så finns det någonting i oss som säger att vi ska leva. Att vi inte ska avsluta det i förtid. Varför är det så? Är det våra föräldrar som har lärt oss detta eller finns det något, eller någon annan?

Det finns en fras i en sång som jag fullkomligt älskar. Du som ville mitt liv - alltid finns du här.

Så det finns alltså någon som ville mitt liv. Som vill att jag ska leva. Att jag ska få känna glädje. Lycka. Omsorg och omtanke. Någon som vet att det inte alltid kommer att vara enkelt, men som alltid kommer att finnas hos mig. Som inte lämnar mig. Som inte skrattar åt mig när jag gör fel.

Utan fortsätter att älska mig. Mer och mer för varje stund.