torsdag 16 juni 2011

Du är luften som jag andas

Idag - för första gången på länge kände jag av Guds närvaro. Jag kände ett lugn och jag kände hur Hans Ande sänkte sig över mig. Det kan låta flummigt - jag vet, men så var det i alla fall.

Jag satt i bilen och lyssnade på den skiva som jag alltid lyssnar på. Jag har några sånger som jag älskar, men idag fick jag upp ögonen för en annan. Det var som att Gud öppnade mina öron och jag hörde texten för första gången. På riktigt.

Skillnaden var också att jag trodde på det. Jag trodde att det var sant. Jag kände att det var sant. Att det även innefattade mig.

Det är de här stunderna som gör att livet är värt att leva. Det är de här stunderna som jag måste pränta in i mitt inre så att jag kan ha rätt fokus när jag sjunker ned i depressionen. För jag tror att jag kommer att göra det igen. Jag måste bara ha rätt perspektiv på tillvaron då.



Your presence is all I need
It's all I want, all I seek
Without it, without it there's no meaning
Your presence is the air I breathe
The song I sing, the love I need
Without it, without it I'm not living

I will exalt You, Lord, I will exalt You, Lord
There is no one like You God
I will exalt You, Lord, I will exalt You, Lord
No other name be lifted high

There will be no one like You
And no one beside You
You alone are worthy of all praise

1 kommentar:

Vattenslangen sa...

Vad bra du är. Helt rätt att tänka att ta med sig den goda känslan. Tack att jag får dela ditt liv här på bloggen. Kram!