Ibland känns Gud långt borta.
Ibland känns Han nära.
Ibland känns Han inte alls.
Så hur är det då? Var är Han? Långt borta, nära eller inte alls?
Jag tror att Gud är nära. Att Han aldrig flyttar på sig. Oavsett om jag känner det eller inte. Oavsett om jag tror på Honom eller inte. Oavsett om livet är bra eller om det är dåligt. Gud är nära.
Nära dig.
Nära mig.
Nära.
Han håller Sina händer om min själ. Han formar Sina händer till en skål och där finns jag. Omsluten av Hans styrka. Innesluten i Hans kärlek.
Där får jag vila. På en plats med villkorslös kärlek. Nära den som ville mitt liv. Nära den som räddade mig och som alltid har funnits där. Nära.
Så nära den som är full av ömhet och nåd. Den vars ögon alltid ser på mig med kärlek. Trots att livet gör ont. Trots att jag skadar mig. Trots att andra har skadat mig, så vill jag lita på att Han hör min bön. Att Gud, den Högste hör min bön. Att Han vill mig väl.
För genom allt, trots allt - tillhör jag Honom.
4 kommentarer:
så sant och så rätt
Å så vackert skrivet. Och sant. Tack att du är du! Kram!
Så vackert skrivet av dig och det låter så varmt och kärleksfullt så rogivande att känna en sån stark tro.Tro är en sån stark drivkraft.
Hoppas du har kraft idag vännen!
Kram
Nu har jag varit inne och läst på din blogg! Den är jättefin, många härliga bilder och väldigt fint skrivet.
Härligt att du har hittat vägen till Gud, jag har haft min tro i många år, men nu sviktar den rejält. Det är lättare att be för andra och uppmuntra att Gud finns vid sidan om bär.
Önskar dig en välsignad helg!
Kram
Skicka en kommentar