Kärleken helar

Jag har ganska så många gånger hört människor säga att de blev hela när de träffade kärleken. Att det som hade varit trasigt inte var det längre. Och varje gång har jag blivit lika irriterad och blivit än mer bitter över att jag är singel.

För ett tag sedan så tittade jag på Oprah (ja, jag gillar henne...) och den gäst som var där hade varit sjuk i ätstörningar under ganska stor del av sitt vuxna liv. Nu var hon frisk, men på frågan om vad det var som hjälpte henne att hitta balansen i livet sade hon "kärleken helar. Det var när jag träffade mitt livs kärlek som jag blev hel".

Det provocerade mig och fick mig att känna att jag aldrig blir riktigt frisk så länge jag inte träffar någon att leva med. Att det kommer att vara något i mig som gör att jag känner mig halv. Och vad skulle hända om jag inte träffar någon? Skulle jag för evigt leva i en berg och dalbana där känslor och tankar leker sitt eget liv i mig?

Idag tänker jag inte så. Idag vet jag att jag har mött den stora kärleken. Hennes kärlek var fysisk i och med en annan person. Min kärlek är så mycket djupare för den är ifrån Gud.

Kärleken helar - bara inte på det sätt som jag trodde.