Föll igenom

Jag föll igenom flera av mina skyddsnät igår och bröt ihop i en vidrig ångest som spred sin iskalla kyla i mitt inre. Dagen började bra, men så hände något som påminde mig om en av gångerna när jag fått riktig dödsångest. Det startade en kedja av händelser som till slut karvade hål på mitt inre. 

På eftermiddagen hade vi i arbetslaget en kurs i stresshantering med en man från previa. Vi började med att fylla i en stressprofil och de frågorna triggade igång en massa känslor och minnen från när jag var rejält sjuk i min depression. Jag frågade honom om en av frågorna och då när han såg mina svar frågade han om jag hade nosat på väggen. Jag sade som det var att jag hade varit sjukskriven. 

Jag hade satt mig längst bak och längst ut - ville ha en utväg ifall jag inte skulle fixa samlingen och han lät mig vara där. Han tittade knappt på mig och inkluderade inte mig i någon av diskussionerna. Skönt, tyckte jag, men kände ändå att jag ville förklara lite för honom. Så innan jag gick därifrån sade jag till honom att jag inte var ointresserad, jag hade bara en dålig dag. Han hade förstått det.

Att möta den förståelsen när man redan var oerhört skör var jobbigt. Det släppte den sista muren av skydd. Då började alla gamla symtom komma upp till ytan och jag trodde att jag skulle dö. Åkte hem och stängde in mig och påbörjade min sms-konversation med L - min livlina. En konversation som höll mig ovanför ytan och som gjorde att jag inte föll igenom totalt. Det skyddsnätet höll. Det fångade upp mig och förde mig varsamt in i Guds hand och den tryggheten. 

Idag har jag mått bättre, men jag har känt av ångestens efterverkningar. Varit otroligt trött och dess kyla ligger alldeles strax under huden och gör sitt bästa för att ta över. Det har den inte fått göra. Jag har klarat av att jobba och till och med att träna. Idag kan jag till och med känna att jag mår bra och det gör mig förundrad. Det får mig att inse att jag har kommit en bra bit på vägen. Jag föll igenom, men jag tog mig upp igen och på kort tid mår jag bra. Tack Gud!