Mitt liv - mitt mirakel

Jag tror inte att jag är ensam om att ha gått igenom tuffa perioder i livet - eller jag vet att jag inte är ensam om det. För ett par år sedan upplevde jag panikångest för första gången i mitt liv och sedan ett par år har jag även diagnosen depression. Det gick så pass långt att kroppen protesterade så mycket att jag var tvungen att sjukskriva mig och jag var hemma i fem månader. 

Under den här tiden har jag haft stunder då jag har funderat på om livet verkligen varit värt att leva. Det har gjort så ont och det har varit så jobbigt och jag visste till slut inte om jag orkade längre. Det var inte det att jag ville dö - absolut inte, men jag orkade inte leva. 

En del människor vänder sig till Gud när de har det jobbigt - det gör inte jag. Det är inte så att jag medvetet vänder mig bort ifrån Honom eller att jag blir arg på Honom, jag glömmer bara bort Honom och sakta försvinner Han ur min vardag. 

Men under de här perioderna har jag haft vänner som har trott åt mig, de har bett för mig och de har nog även bett åt mig när jag inte har orkat. De har visat på Gud mitt i allt och de har påmint mig om att det faktiskt har funnits bönesvar i mitt liv. Jag har alltid trott på under och på att Gud kan vända en tillvaro - jag har bara inte trott att det har gällt mig. Det händer andra - inte mig. 

Nu när jag har tagit mig igenom den akuta fasen av min sjukdom och kan säga att jag mår ganska så bra - det är först nu jag kan se att Gud aldrig har lämnat min sida. Han har hela tiden funnits där och lyft upp hakan så att jag är över vattenytan - jag har inte drunknat. Han är den som har andats åt mig när jag inte har orkat. Han är den som har fått mitt hjärta att slå när jag själv upplever att det är för svårt att leva. 

Det är först nu som jag kan säga att det kommer att bli bra och tro på det! Det är först nu som jag verkligen inser att ens liv kan förändras. Mitt liv har varit jobbigt, men det betyder inte att det kommer att vara så för evigt. Det har inte hänt över en natt för mig, eller från ett ögonblick till ett annat. För mig har det varit en process. Men det betyder inte att det inte är ett under. 

Mitt liv idag är ett mirakel. Idag är jag starkare än på länge. Idag känner jag mig själv på ett helt annat sätt än tidigare. Idag kan jag känna ren och skär lycka. Idag kan jag uppleva långa stunder - till och med dagar utan ångest. Idag är jag inte längre styrd av min depression. Visst kan jag sjunka i mitt mående, men det går inte lika djupt längre och framförallt så stannar jag inte kvar där lika länge som tidigare. 

När jag mådde som sämst trodde jag inte att det skulle bli någon förändring. Jag trodde att min depression var kronisk och att jag alltid skulle få kämpa mot ångesten. Idag tror jag någonting annat. Jag tror att jag alltid kommer att ha en tendens att utveckla ångest i situationer då andra inte skulle göra det, men jag har idag verktyg för att hantera den och den styr mig inte längre. 

Just för att jag ser vad som har hänt mig, känner jag att jag kan skriva det här och kanske få dig att förstå och inse - ditt liv kommer inte alltid att vara styrt av ångest. Ditt liv kanske är jobbigt nu - det betyder inte att det kommer att vara så för evigt. Du kanske inte tror på Gud - det gör jag. Så låt mig få skicka upp en bön för dig om förändring. Om lite lättnad för dig. 

Gud har hjälpt mig och därför vet jag att Han kan hjälpa dig. Nu är frågan - vågar du tro på det?