Hade en bra dag igår. Kände mig lugnare och tryggare än på länge. Förvissningen om att allt kommer att bli bra fanns och jag trodde verkligen på det. Men den känslan kanske fick mig att göra mer än vad jag egentligen orkade och idag får jag betala priset.
Har en sämre dag än på länge. Hela kroppen värker. Små ljusblixtar syns i ögonvrån. Det susar i huvudet. Jag mår illa och det pirrar i musklerna. Känner mig så sjukt ledsen. Vill bara gråta hela tiden, men tårarna stannar inom mig och skapar ångest istället.
Jag finner mig själv sittandes i soffan. Stirrar rakt framför mig. Lyssnar på tv:n men hör inte vad de säger. Har fullt upp med att andas. Att leva.
Jag kör över mig själv hela tiden. Jag har inte lärt mig vart mina gränser går. Jag märker bara när jag har passerat dem.
Vet inte hur länge jag orkar...
2 kommentarer:
Låter inget vidare...blir ledsen för din skull.Det är svårt det där med gränserna, känner igen det.
Var rädd om dig, vännen!
Kram
Jag känner med dig vännen! Och känner allt för väl igen det du beskriver. Väcker minnen som inte är sköna på något vis. Glädjen ena dagen som sedan förbyts i stor förtvivlan, allt för att man blev så glad och ville så gärna... Massa, massa kramar
/MB
Skicka en kommentar