You are

Jesus You are my joy within
You are the shelter from the wind
You're the forgiver of my sins
Jesus You are yes
Where can I go?
Who can I call?
Who's there to catch me when I fall?
Your hands they hold me through it all
Everything I need You are

Jesus You are my cornerstone
You are my friend when I'm alone
You're the convictor when I'm wrong
Jesus You are yes
You are the peace within my storm
You are the shelter from all harm
I love it when You hold me in Your arms
Everything I need You are

When I was sick
You are my healer
Thank You Jesus
When I didn't had a place to stay
You are my shelter
Thank You Jesus

When I found myself in trouble
You are my laywer
Thank You Jesus
When my money ran out
You are my provider
Thank You Jesus

Även om man inte vill

det försvinner inte
det finns där hela tiden
konstant närvarande

jag blundar så hårt att ögonen tåras
håller händerna för öronen
stänger ute alla ljud
jag vaggar fram och tillbaka

jag vill inte!

vill att allt ska försvinna
vill inte vara vaken
vill inte sova

för när jag vaknar
då är jag ett steg närmare
bara tanken skrämmer mig
kyler ner mitt inre
mår illa

jag vill inte!

som ett trotsigt barn
"kan själv"

önskar att när jag öppnar ögonen
att allt är annorlunda
men drömmen förblir en dröm

för varje andetag närmar jag mig
det oundvikliga
det nödvändiga
det jag minst av allt vill
men måste

de har rätt
de som har sagt
att allt inte blir som man önskar
att man ibland måste göra saker
även om man inte vill

Den osminkade sanningen

Idag var det tydligen ok för mig att gå osminkad. Inte ens lite mascara som i vanliga fall är min lätta sommarsminkning. Helt omålad har jag gått idag och jag vet inte riktigt varför.

Kände bara i morse när jag gick upp att jag inte orkade. "Jag känner ändå ingen här så vad spelar det för roll? De vet ändå inte hur jag brukar se ut."

Undrar varför det inte funkar så med ens inre. Men tänk vad skönt det skulle vara om man lite fler gånger kunde slappna av och släppa på den där fina fasaden man har. Att bara helt rakt och ärligt säga "det här är jag, så här ser jag ut och jag hoppas att du kan acceptera och älska mig."

Jag önskar att jag kunde komma dit. Att jag kunde känna mig så trygg och säker på mig själv att jag vågade lita på att jag duger i alla lägen. För jag tror att man kan komma dit. Jag vill tro det i alla fall och tills motsatsen har bevisats så kommer jag fortsätta tro på den friheten...

Gör er inga bekymmer

Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna?

Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de?

Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför gör ni er bekymmer för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, hur mycket mer skall han då inte klä er?

Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi klä oss med? Er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.

Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

Vill du hjälpa mig?

Gud - är Du där?

Jag vet att Du har sagt att Du aldrig lämnar mig och det tror jag på, men ändå... Det är lite tyst just nu och jag känner mig faktiskt ganska ensam.

Jag förstår inte varför jag känner så här, varför jag mår så här. Egentligen har jag det riktigt bra och jag känner att jag inte har rätt att klaga. Men ändå kan jag inte komma ifrån hur jag mår.

Jag trodde verkligen att det skulle bli så bra bara jag fick semester och kunde ta det lugnt. Jag hade fel. Det har istället blivit att jag mår sämre än någonsin och jag förstår inte.

Allt känns så tungt just nu. Meningslösheten och hopplösheten upptar min tanke och skapar ångest. Dess kyla sprider sig i mig och ger mig inget annat än rädsla och trötthet.

Jag önskar att jag kunde se ljusglimtarna i livet. De där stunderna som finns där för att förgylla tillvaron. Men då behöver jag Din hjälp att lyfta blicken.

Vill Du hjälpa mig med det?

Stillhet

Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från Herren...

Gud är Gud

inga tankar
inga funderingar
inget jag gör kan förändra det faktum
att Gud är Gud

inget kan förändra det faktum
att Gud har gett mig gåvor
gåvor att förvalta

inget kan förändra det faktum
att Gud har allt i sin hand

Han har kontroll
därför behöver inte jag ha det

även om jag vill det
så behöver jag inte ha det

Gud är Gud
jag är människa

det är en stor skillnad

No day but today

There's only us
There's only this
Forget regrets or life is yours to miss
No other road
No other way
No day but today

I can't control my destiny
I trust my soul
My only goal is just to be

Will I lose my dignity?
Will someone care?
Will I wake tomorrow from this nightmare?

There's only now
There's only here
Give in to love or live in fear
No other path
No other way
No day but today

Allt är stilla

nära
påträngande
oinbjuden

vill inte ha dig här
har aldrig velat

men du vägrar släppa taget
du håller dig kvar
du bryr dig inte
lyssnar inte
förstår inte

vill försvinna

men det går inte
jag kan inte
jag försöker

det går inte fly
inte från mitt inre
inte från mina tankar

känner paniken komma
rastlösheten
för att övergå till uppgivenhet

sätter mig på balkongen
tar ett djupt andetag
blundar
och lyssnar

lyssnar på tystnaden
staden sover
allt är stilla
hör hur regnet stilla faller
landar på gräset nedanför

känner igen dofterna
känner igen ljuden
känner mig hemma

och för ett ögonblick är allt lugnt
allt är stilla
allt är tyst

ser mig omkring
ser hur gatan blänker av regnet
ser en ensam person ta en sen promenad

för ett ögonblick är allt annorlunda
känner frid
känner trygghet

men för hur länge...

Wild horses

I feel these four walls closing in
My face up against the glass
I'm looking out
Is this my life I'm wondering
It happened so fast
How do I turn this thing around

Is this the bed I chose to make
It's greener pastures I'm thinking about
Wide open spaces far away

All I want is the wind in my hair
To face the fear but not feel scared

Wild horses I wanna be like you
Throwing caution to the wind
I'll run free too
Wish I could recklessly love, like I'm longing to
I wanna run with the wild horses
Run with the wild horses

I see the girl I wanna be
Riding bareback, carefree along the shore
If only that someone was me
Jumping headfirst headlong without a thought
To act and damn the consequence
How I wish it could be that easy
But fear surrounds me like a fence
I wanna break free

All I want is the wind in my hair
To face the fear but, not feel scared

Wild horses I wanna be like you
Throwing caution to the wind
I'll run free too
Wish I could recklessly love, like I'm longing to
I wanna run with the wild horses
Run with the wild horses

Breaklessly abandoning myself before you
I wanna open up my heart tell him how I feel

Känn ingen oro

"Känn ingen oro. Tro på Gud och tro på mig"

"Ty jag är Herren, din Gud, som håller dig vid din högra hand och som säger till dig: Frukta inte, jag hjälper dig"

"Känn ingen oro. Ge inte upp. Min frid ger jag dig"

Så enkelt det låter. Att inte vara orolig. Det jag inte förstår är hur något som låter så enkelt, kan vara så svårt.

Jag försöker verkligen - tro mig, det gör jag. Men så ofta återkommer den välbekanta känslan - oron och den tillhörande ångesten. Den dyker upp, oinbjuden och ovälkommen. Tar över hela min kropp och ockuperar min själ.

Ibland känns det hopplöst. Som att jag aldrig kommer att känna att jag mår bra. Som att ångesten för alltid kommer att vara en del av mig som jag föraktar.

Och om och om igen blir jag påmind om de tre orden:

Känn ingen oro.

Men istället för att känna att jag aldrig lär mig något så väljer jag att tänka på ett annat sätt. Jag väljer att tänka att Gud älskar mig så mycket att Han vill säga de orden till mig - om och om igen.

Precis som jag påminner mina elever om saker tills det har satt sig i ryggmärgen på dem, så påminner Gud mig om Sina löften. Jag har inte fått in i mitt dagliga tänk och jag har inte förstått det än att jag inte behöver vara orolig. Så det är förmodligen därför som jag hör orden om och om igen i mitt inre.

"Känn ingen oro. Tro på Gud och tro på mig"

Påverkan

För ett par år sedan fick jag ett mail ifrån en gammal elev. Hon ville bara säga tack för allt som jag hade betytt för henne. För att jag hade fått henne att förstå att hon var värd så mycket mer än vad hon själv trodde.

Jag mindes henne, men jag mindes inte det som jag hade sagt till henne. Jag hade ju bara gjort mitt jobb och sagt det som jag tyckte var självklart.

Men när jag läste igenom det där mailet fick jag mig en tankeställare. Tänk vilken påverkan man har på andra människor som finns i ens närhet egentligen. Det som jag säger eller gör kan antingen hjälpa eller stjälpa någon annan. För oavsett man vill det eller inte så påverkas man av varandra.

Vem har du i ditt liv som du blir påverkad av? Vem har du som gör livsmärken i ditt liv? Vem har sagt något till dig som har styrkt dig? Vems ord finns inpräntade i dig?

Påverkan är det allra bästa sättet att leda andra mot det goda, för människan är skapad med en förmåga att påverka och att själva påverkas. Lever du nära en annan människa blir du präglad av den personen. Likadant med Gud - lever du nära Honom blir du präglad av Honom.

Och jag tror att det är så här;

Blir man påverkad till det bättre så vill man göra skillnad för någon annan.

Vi måste alltid komma ihåg att ge vidare det goda som vi har fått och det gäller oavsett om det är någon människa eller om det är Gud som har påverkat dig.

En pärla

Kom ihåg att du är en pärla och en pärla behöver inte förtjäna sitt värde. Den har sitt värde bara genom att vara just en pärla.

Likadant med dig – du är så värdefull bara genom att vara en människa.

Det kan inte någon eller något förändra på!

Ett stilla regn

Finns det något mer rogivande än ett stilla regn? Att höra hur regndropparna mjukt landar på marken trots att de färdats en lång väg.

När jag andas in den friska luften som alltid finns där när det regnar påminns jag om hur livet kan få bli fräscht igen. Det behöver inte ha den där kvalmiga tunga känslan som så ofta föregår regnet.

När jag blundar förflyttas jag tjugo år tillbaka i tiden. Ljudet får mig att minnas min barndoms somrar. Hur man hörde i husvagnen att det började regna innan man ens kände det. Inga hårda ljud - bara en mjuk landning.

Jag minns hur det var och fylls av värme. Det kanske är därför jag känner en sådan frid när det regnar. Det och vetskapen om att det finns någon som vill påverka mig till att bli en bättre människa. Att det finns någon som vill hjälpa mig att hitta mina styrkor. Att det finns någon som vill få mig att se det fräscha, det rena i mig.

"Ty jag är Herren, din Gud, som håller dig vid din högra hand och som säger till dig: Frukta inte, jag hjälper dig"

Och jag blir påmind om det varje gång det regnar...

Var inte orolig

Många gånger är det så lätt att bara fokusera på det som man ser. I alla fall gör jag det. Just nu ser jag bara det som jag inte har och det som jag inte fick. Och vad leder det till? Jo att jag lägger min energi på det negativa, det som bryter ner mig.

Jag är logiker och vill gärna se att saker och ting får en förklaring. Och när det gäller den där biten med att tro - jag har svårt med det. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det är egentligen ganska komiskt att jag är kristen - jag som har så svårt med det som jag inte kan ta på.

Men nånstans i mig har jag en övertygelse om att det finns något mer än det vi ser. Det finns en högre tanke med livet, en högre makt som har allting i sin hand. Det är jag så säker på, men jag behöver påminnas om det gång på gång på gång.

Nu innan jag gick och lade mig, när jag gick runt i lägenheten och släckte alla lampor så snurrade ett ord i mitt inre.

Känn ingen oro. Tro på Gud och tro på mig.

Jag behövde verkligen höra de orden. Jag behöver påminna mig om att jag inte ska oroa mig. Jag behöver påminna mig om att Gud har allting i sin hand och att jag kan vila i det.

Och med tron att de orden var från Gud så lägger jag mig ner för att hitta friden...