En del dagar är det som har själen har gått sönder.
Idag är en sådan dag.
Kraften att göra något har inte funnits. Istället har känslan av att vara ett misstag varit stor. Misslyckad.
Den känslan har hållit sig borta under en lång tid. Men idag dök den upp igen.
Det började med att jag tittade på mina föräldrars bröllopskort. Jag insåg att mamma var 21 när hon gifte sig. När hon var 23 föddes min äldsta bror. När hon var 29 min andra bror och när hon fyllde 30 föddes jag.
Om det hade varit mitt liv - då hade min äldsta son varit 15 i år...
Jag är 37, fyller 38 i november.
Jag vet att mitt värde inte hänger på barn, men den här känslan av att vara över... Jag orkar inte den.
Jag vill inte längre ha en ledig dag där jag inte vet vad jag ska göra. Det slutar bara med att jag sitter hemma, för vad ska jag göra? Vem ska jag göra något med?
Sommaren närmar sig och därmed semestern. Jag vill vara ledig, men ändå inte. För vem ska jag göra något med?
Jag hade tänkt ta min bil, tanka den full och sedan röra mig uppåt i landet och hälsa på kompisar. Landa i norrland hos min bror och sedan röra mig tillbaka hemåt igen. I förra veckan får jag reda på att mina föräldrar har tänkt göra samma sak. Det betyder att jag måste hitta på något annat.
För annars kommer förslaget att jag kan åka med dem. Och det är ju jättesnällt. Spara pengar på bensin och de ska ju ändå åka.
Men jag vill inte vara 37 och åka på semester med mina föräldrar. Jag kan säkert åka på nån resa med någon av mina vänner, men de har ju sina familjer numera. Det är bara jag över.
Ensamheten håller på att knäcka mig just nu. Och jag avskyr det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar