Det känns som att mitt inre håller på att gå sönder.
Ångesten har kommit tillbaka. Den där fysiska ångesten. Hjärtat sitter utanpå kroppen och händerna skakar.
Jag sover dåligt. Somnar sent. Vaknar tidigt. Känner mig aldrig utvilad. Är bara trött. Trött. Trött.
Jag skjuter upp saker och undviker sammanhang. Orkar inte med nya människor. Vill bara vara ifred.
Drar mig undan.
Har svårt att ta mig för saker. Jag vill träna. Ändå hittar jag orsaker till att inte göra det.
Vill bara sova.
Känner mig osäker på mig själv och på min förmåga. På om jag är på rätt plats eller inte. Jag vet att jag har förtroende. Både från människor och från styrelsen.
Det hjälper inte. Jag känner mig osäker ändå.
Tänker mycket. Funderar på när det egentligen ska kännas som att man landar. När man hittar rätt i livet.
Istället tänker jag bara "det var inte så här jag trodde att livet skulle bli"...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar