I förrgår kväll fick jag ett långt sms av en god vän. Hon hade läst här på bloggen om min vånda över flytt och att behöva börja om igen. Hon skrev så fint och med en sådan omtanke att jag blev helt rörd.
Vi skrev lite fram och tillbaka och efter ett tag märker jag hur jag känner mig lugn. Det är som att vår konversation tog all min oro och min osäkerhet.
Nu i kväll när jag pratade med min bror på telefon så sade jag att jag egentligen inte trivs så särskilt bra här där jag bor nu. Hans respons var "det har jag förstått länge". Han menade att när vi pratat och han undrat hur läget är här så har jag hela tiden sagt "jo, men staden är mysig och jag har en fin lägenhet". Jag har hela tiden hänvisat till fysiska saker.
Och vad spelar det för roll om man har en fin lägenhet om man inte trivs i staden? Han såg det här långt före mig.
De här två sakerna gör att beslutet känns lättare och det känns väldigt, väldigt bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar