Masken är tillbaka

Om du bara visste vad som rör sig i mig. Hur ångesten river runt som en orkan. Vill ta all min ork och stjäla mitt liv.

Hur det känns som att hjärtat rusar helt okontrollerat. Skapar en huvudvärk som jag vet beror på trycket.

Jag kan inte titta på en film utan att göra något annat samtidigt. Pilla på mobilen eller sticka på en tröja. Jag kan inte bara sitta stilla. Det rör sig för mycket i mig.

Om man inte vet om det så ser man det inte. Jag är en mästare på att dölja hur jag egentligen mår.

Min vän i kväll både vet och ser. Men hon sade inget om det. Hon lät det bara vara - precis som jag vill. Jag orkar inte förklara, försvara, älta. Jag har tillräckligt att hålla uppe ändå.

Så jag målar på mig masken och gör mig redo för att i morgon möta en ny dag. En dag som jag vet kommer att innehålla lika mycket oro och ångest.

Jag har i alla fall ringt vårdcentralen. Tog mod till mig igår. Fick en tid den 15 februari. Jag har fyra tabletter kvar av min morgonmedicin. Jag ska ta en varje morgon. Vem som helst kan räkna ut att det inte går ihop. Jag kommer helt enkelt att fortsätta att laborera med dem.

Det innebär också att jag inte kommer att må så bra de närmsta månaderna. Känns ju sådär...