Ingen fara. Jag känner igen varningssignalerna och lyssnar på mig själv.
Jag är ärlig mot mig själv nu.
Jag säger nej.
Jag funderar igenom saker innan jag ger ett besked.
Jag tar mig sovmorgon när jag kan.
Jag stänger av mobilen ibland.
Är hemma mycket.
Använder mig av avslappningen som jag fick då.
Då. När jag var sjukskriven.
Jag har ju dessutom slutat jobba som lärare. Det som höll på att äta upp mig.
Nu gör jag något helt annat.
Plus att jag flyttat. Nu har jag ett hem. Där jag trivs och känner att jag kan koppla av.
Min oas.
Om jag nu gör allt detta. Vad kommer det sig då att jag satt 25 minuter i min bil på parkeringen till coop innan jag orkade ta mig ur den och in i affären?
Vad kommer det sig då att jag är trött oavsett hur mycket jag sover?
Vad kommer det sig då att musklerna börjar protestera?
Vad kommer det sig då att jag en fredagskväll ligger i min soffa klockan åtta och funderar på att gå och lägga mig?
Vad kommer det sig då att jag inte har någon ork till att plocka i ordning här hemma?
Vad kommer det sig då att det känns som att jag kommer få hjärtklappning om jag tar ett djupt andetag?
Vad kommer det sig?
2 kommentarer:
Hej du..
Så bra att du lyssnar på kroppens varningssignaler...det är inte jag så bra på...
Ha det så godt./Sölvi
Vad det är jobbigt med bergochdalbana tänker jag. Önskar dig lugn och gärna en kram från Gud.
Skicka en kommentar