All tid i världen

Det är någonting i mitt liv som har förändrats. Markant. Och det blir väldigt tydligt nu när jag är mitt uppe i min flytt.

Jag som tidigare nästan krampaktigt hållit kvar vid saker. Oväsentliga saker som inte har någon betydelse. Som bara åkt med i kartongerna med varje flytt. Den här gången gör de inte det. Jag slänger och rensar ut. Böckerna som jag haft så svårt att skilja mig ifrån - nu är det fyra papperskassar fulla med böcker som ska till second hand.

Papper och annat som jag så ofta tänkt att det kan vara kul att spara - nu slänger jag. Helt osentimentalt och utan ånger. För ett ögonblick skrämmer det mig. Det är som att mina känslor stängts av. Känslokall. Jag kanske har blivit det. På riktigt.

Men rädslan finns där i bara några sekunder. Sedan försvinner det. Det kanske är så att i och med mitt steg att sluta som lärare så har så mycket annat släppt. När jag släppte den kontrollen, när jag vågade ta steget ut i det okända - det var då som jag blev fri. På riktigt.

För så känns det. Som att jag är fri. Känslan är så överväldigande och jag känner ett lugn som jag inte känt tidigare. Jag som alltid vill vara förberedd och ute i god tid - nu känns det som att jag har all tid i världen.

Jag får nyckeln på fredag förmiddag. Halva köket är kvar att packa. Likaså vardagsrummet och sovrummet. Men det känns lugnt.

För jag har ju all tid i världen...