Det är så märkligt allting. Jag är helt förundrad - samtidigt är jag inte förvånad.
Saker och ting faller på plats. Nästan som av sig själv. Det är dessutom nästan mer eller mindre utan kamp. Som att händelserna bara klickar i varandra. Passar ihop med det som just hänt och så givet för nästa.
Känner en enorm tacksamhet till Gud. Glad. Lycklig. Tacksam.
Men framförallt - oerhört lättad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar