Det är mycket just nu - lite för mycket. Den där sjuka tröttheten börjar göra sig påmind igen och det spelar ingen roll hur mycket jag sover eller vilar, jag är ändå lika trött. Igår på jobbet var jag tvungen att stänga in mig på mitt kontor och vila i en timme mellan två grupper. Det har jag inte behövt göra på bra länge.
Det retar mig lite. Fast samtidigt vet jag att det är övergående. Jag vet att det kommer att bli bättre. Jag har lärt mig att ta hand om mig själv och när det blir för mycket går jag undan.
Jag vet också att man inte ska tänka att "om bara det löser sig så blir allt bra". Men jag tror faktiskt att det är lite så just nu för mig. Om jag bara får flytta så kommer jag inte vara lika trött. Det är jag helt övertygad om. Det är därför som jag inte är så orolig över mitt status just nu. För jag vet att det kommer att gå över.
I natt kunde jag inte sova så bra. Vaknade vid tre och kände mig pigg. Samtidigt var jag så trött att jag mådde illa. Det var en märklig kombinationskänsla. Jag gick upp, satte fingrarna i halsen för att slippa illamåendet och sedan kunde jag somna om. Var osäker på om jag skulle åka till jobbet eller om jag skulle vara hemma idag, men jag kände att jag behövde åka. Samtidigt visste jag att det inte var magsjuka, utan det var av trötthet som jag mådde illa.
Nu mår jag ganska så bra. Förutom att jag gör allt som om jag hade bråttom. Påminner mig själv om att ta det lugnt. Att andas. Att stanna upp.
Man behöver det ibland.
1 kommentar:
Låter jobbigt med den känslan du beskriver. Andas och tänk bara på dig själv. Du är det viktigaste glöm aldrig bort det.
Skickar dig lugna kramar
Skicka en kommentar