Du är inte ensam

- Vet du om att du lever i förnekelse? Du menar att du inte är bitter efter allt som har hänt, men om sanningen ska fram så är du full av bitterhet och sorg och det håller på att äta upp dig. Den håller på att förgöra dig.

Är det någon som har sagt så till dig? För snart tre år sedan var jag med om att en person sade så till mig. Jag visste inte hur jag skulle reagera för jag tyckte att jag mådde bra, men efter att ha fått frågan "hur har du det med Gud?" så blev jag medveten om motsatsen. Smärtsamt medveten.

Och jag ställdes inför två alternativ. Antingen kunde jag acceptera de sorger som fanns i mig och ta mig igenom dem, eller så kunde jag fortsätta leva som om ingenting hade hänt och tro att jag mådde bra.

Men grejen är att det inte hjälper att förneka saker - de har likväl hänt och de försvinner inte. Det jag bestämde mig för var att acceptera det förflutna, sorgerna och de känslor som de förde med sig.

Och mitt i all ångest, mitt i all vånda så fanns det ändå några ljuspunkter. Den största trösten var när jag fick veta att jag inte var ensam om att känna som jag gjorde. Jag var inte ensam om att må som jag gjorde. Det fanns andra som beskrev sin vardag precis som jag beskrev min. Det gjorde mig lite starkare och nu är jag igenom det värsta.

Jag vet inte hur du har det, men oavsett hur du mår så vet en sak - du är inte ensam...