Ibland bara det kommer över mig. Allt det som ligger framför.
Det känns bra, men samtidigt är jag livrädd.
Att det inte ska bli bra. Att de inte ska vara nöjda eller att det inte ska kännas rätt för mig.
Just nu är det en sådan stund.
Tänkte jag skulle sova tidigt men det går inte så värst bra.
Istället ligger jag här i min säng med en iskall klump i mitt inre.
Ältar, ältar och ältar ännu mer.
Vad har jag gett mig in på?
Träffade mina blivande kollegor igår på en fest och även ett par andra som är med i den församlingen och de kunde inte dölja sin förväntan. Hur mycket de ser fram emot det.
Det gör mig glad. Men mest rädd.
Att jag inte ska leva upp till deras förväntningar.
Och blandat med den rädslan finns det en känsla av att jag är så himla korkad.
Igår på jobbet ringde det en försäljare och jag gick på det han sade. När jag nu idag kollade upp företaget så visar det sig att de är ett blufföretag. När jag insåg det blev klumpen ännu större.
Lusläste deras villkor och jag kan ta mig ur det för man hade sju arbetsdagar på sig att annullera det hela. Men det är inget jag kan göra något åt nu. Först på måndag. Då har det gått två arbetsdagar så egentligen är det lugnt.
Och det försöker jag också intala mig. Att jag inte kan göra något nu - fast det har jag i och för sig gjort. Jag mailade från jobbets mail och skrev att jag vill annullera det hela. Får jag inget svar är det bara till att fortsätta att kontakta dem i veckan.
Jag kan inte göra något mer nu.
Så nu ligger jag här och talar lugnt till mig. Släpp det. Släpp det. Släpp det.
Men det är lättare sagt än gjort.
Tankarna snurrar runt i hjärnan och de försvinner inte.
Därför startade jag igång datorn igen.
Loggade in på bloggen och gör som jag gjort så många gånger förut. Skriver av mig. Skriver ur mig alla tankar som bara snurrar och snurrar.
Och det märkliga är att det faktiskt känns lite, lite varmare i mig. Den iskalla klumpen har minskat.
Den har inte försvunnit, men den känns inte lika tydligt längre.
Så jag tror nog att det kommer att ordna upp sig den här gången också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar