Kluven

Jag har i flera dagar känt att jag vill skriva något. Men det är som att jag inte kan samla ihop mina tankar till ett inlägg.

Tankarna spretar åt alla håll. Som tentakler som sträcker sig utåt. Vill vidare. Söker efter något, men famlar i blindo. Vet inte vad den stöter på. Vad det är som den söker efter.

Det känns märkligt.

Men jag mår bra. Känslorna bara kommer över mig ibland. Känslan av lugn. Ro. Frid. Lycka.

Jo, det är sant. Jag känner mig lycklig. Lättad. Hemma.

Ibland kommer dock rädslan. Att bubblan ska spricka. Att jag snart ska störta. Det har ju hänt förut så varför skulle det inte hända nu?

Men när den där känslan vill ta över - då vänder jag mig om. Fokuserar på något annat och vet att jag har rätt att vara lycklig.

Det är min tur nu...