Visa mig Gud!

Det har varit en märklig dag idag. Ångesten har suttit i kroppen och jag hade helst av allt bara stängt in mig i mitt hem. Struntat i att svara i telefon och isolera mig.

Men jag gjorde inte det. Istället blev dagen och kvällen helt annorlunda.

Jag skulle bara åka förbi kyrkan en sväng och säga "hej" till en god vän som gästade en konsert här. Vi har inte setts på två år och egentligen är det hans fru som jag känner mest - men jag ville ändå sitta och prata lite.

Det blev att vi satt länge. Pratade om sådant som jag aldrig pratat med honom om. Om Gud. Familj. Förväntningar och trovärdighet.

Under konserten - då jag mest satt och skakade och hade hjärtklappning av all ångest, så var det som att Gud kramade om mig. Viskade stilla att "det ordnar sig. Lita bara på mig för jag är med." Och jag visste att det var sant. Jag kände hur mitt hjärta ställde in sig på bön och i samma stund sjöng han låten Show me.

Och även fast den texten är en bön, så blev den i kväll en bekräftelse på att jag har tagit rätt beslut. Att den förändring jag står inför är en förlängning av den bön som jag bett - att jag ska vara där Gud vill att jag ska vara.

All of the things that I've shared with you

Given me joy

I'm proud to say that I know you

Let me see
Let me know what awaits me

Show me what You want to
Show me where You want me
What can I change?
I'm still the same
But I'll give anything for you to
Show me where You want to
Lead me closer to Your heart

Because You're all
That I'm living for

To compromise
Never crossed my mind
You are the one that I turn to

Give me a chance to see more of who You are