Något mer stabilt liv

Livet och alla miljoner känslor tog över min kropp och själ och spelade ett spel med mig. Ett spel där jag inte kunde reglerna och jag var bara en oförstående och viljelös pjäs. 

Vidrigt var det. Riktigt, riktigt vidrigt...

Det var länge sedan jag sjönk så enormt. Utan förvarning dessutom. Jag fick ju panikångest på jobbet för ett par veckor sedan, men det gick relativt snabbt att återhämta mig ifrån det och jag var så glad att det vände. Då hände det. En stor, äcklig käftsmäll som golvade mig totalt. 

Jag satte på mig leendet, jobbade och var som vanligt. Men inombords dog jag. Det var som att hela mitt inre bestod av tusentals skärvor som skavde sönder min själ. Så till den milda grad att jag inte visste hur jag skulle orka. 

Det skrämmer mig lite att jag fortfarande kan må så vansinnigt dåligt. Eller det skrämmer mig rejält om jag ska vara ärlig. Jag tyckte ju att jag mådde rätt så bra... 

Fast egentligen gör jag ju det. Mår bra alltså. De bra stunderna är betydligt fler än de dåliga och det är jag oändligt tacksam för. Gud är god som aldrig lämnar min sida. Han har sett till så att jag har vänner i mitt liv som älskar mig och som lyfter upp mig när det behövs. Som lever åt mig när jag själv inte orkar. Som andas åt mig när jag själv inte orkar andas. 

Det kanske är så här det är att leva med ångest. Livet fungerar rätt så bra, men så ibland dyker den upp - sjukdomen. Ångestsyndromet...

Märkligt

Livet känns lite lättare idag, men känslan av meningslöshet är konstant närvarande. Inte så att jag tycker att jag mår dåligt - mer ett konstaterande. Det känns märkligt...

...

.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Jag orkar inte riktigt idag - Gud hjälp...

Du har räddat mig

Du har räddat mig

Alltid funnits där

Vid min sida var dag

Av Din blick är jag sedd

Fastän livet gör ont

Vill jag lita på Dig

Tro att Du hör min bön

Att Din blick är på mig

Genom allt är jag Din

Du finns här hos mig

Jag är helt i Din hand

Du som ville mitt liv

Alltid finns Du här

Jag får vila i Dig

Lova Herren min själ

Full av ömhet och nåd

Du som gav mig mitt namn

Ja, Din blick rör vid mig

Genom allt är jag Din

Alltid finns Du här

Jag är helt i Din hand

Du som ville mitt liv

Alltid finns Du här

Jag får vila i Dig

Du har räddat mig...

Tänk vilken fantastisk beskrivning på Guds kärlek till mig. Till Dig. Varje fras är som tagen ur mitt liv. Hur jag känner inför den Stores kärlek. Du som ville mitt liv - mitt liv är inte meningslöst. Det finns en högre tanke med mitt liv, med ditt liv. 

Du underbara människa - låt inte något eller någon få dig att tro att du är överflödig. Att världen skulle vara en bättre plats om du inte fanns. Gud ville ditt liv. Den högstes Konung ville ditt liv. Han ser dig. Han älskar dig. Han vill inte att du ska ge upp. Men släpp taget. Släpp repet som du så förtvivlat håller i och som är lika spänd som en fiolsträng. För om du släpper taget och tillåter dig att falla, så kommer du märka att du inte faller så långt. Guds hand är precis under dig. Han kommer att fånga upp dig. Han släpper inte taget om dig, för Han ville ditt liv. 

Föll igenom

Jag föll igenom flera av mina skyddsnät igår och bröt ihop i en vidrig ångest som spred sin iskalla kyla i mitt inre. Dagen började bra, men så hände något som påminde mig om en av gångerna när jag fått riktig dödsångest. Det startade en kedja av händelser som till slut karvade hål på mitt inre. 

På eftermiddagen hade vi i arbetslaget en kurs i stresshantering med en man från previa. Vi började med att fylla i en stressprofil och de frågorna triggade igång en massa känslor och minnen från när jag var rejält sjuk i min depression. Jag frågade honom om en av frågorna och då när han såg mina svar frågade han om jag hade nosat på väggen. Jag sade som det var att jag hade varit sjukskriven. 

Jag hade satt mig längst bak och längst ut - ville ha en utväg ifall jag inte skulle fixa samlingen och han lät mig vara där. Han tittade knappt på mig och inkluderade inte mig i någon av diskussionerna. Skönt, tyckte jag, men kände ändå att jag ville förklara lite för honom. Så innan jag gick därifrån sade jag till honom att jag inte var ointresserad, jag hade bara en dålig dag. Han hade förstått det.

Att möta den förståelsen när man redan var oerhört skör var jobbigt. Det släppte den sista muren av skydd. Då började alla gamla symtom komma upp till ytan och jag trodde att jag skulle dö. Åkte hem och stängde in mig och påbörjade min sms-konversation med L - min livlina. En konversation som höll mig ovanför ytan och som gjorde att jag inte föll igenom totalt. Det skyddsnätet höll. Det fångade upp mig och förde mig varsamt in i Guds hand och den tryggheten. 

Idag har jag mått bättre, men jag har känt av ångestens efterverkningar. Varit otroligt trött och dess kyla ligger alldeles strax under huden och gör sitt bästa för att ta över. Det har den inte fått göra. Jag har klarat av att jobba och till och med att träna. Idag kan jag till och med känna att jag mår bra och det gör mig förundrad. Det får mig att inse att jag har kommit en bra bit på vägen. Jag föll igenom, men jag tog mig upp igen och på kort tid mår jag bra. Tack Gud!

Det trygga mitt i all oro

Jag hade missat varningssignalerna och helt plötsligt slog allt över mig med full kraft. Oron, ångesten, osäkerheten och frustrationen. Alla känslor i en röra som inte liknade något annat. Det gjorde mig besviken och ledsen. Otroligt ledsen. Jag hade ju mått bra så länge. Varför kunde det inte fortsätta?

Men så i kväll på bröllopet som jag just har lämnat sjöngs det en sång på andakten. Jag har hört sången så många gånger och jag har sjungit den lika många gånger, men mitt i refrängen tog den tag i mig. Mina öron öppnades och texten gick rakt in i hjärtat.

Du är min framtids säkra grund. Du som står fast vid Ditt förbund. Min klippa är Du. Allsmäktig Gud - jag ärar Dig!

Helt plötsligt var det som att jag förstod. Jag behöver inte oroa mig inför framtiden, för Gud har den i säkert förvar. Han är grunden som jag kommer att gå på och det kommer att hålla. Han förändras inte utan Han är den Han alltid har varit.

Så istället för besvikelse över ångesten tar jag med mig den känslan att jag kan vara lugn. Det känns betydligt bättre.

 På Dig min Gud förtröstar jag när oro skymmer min morgondag, för jag vet Du är trofast emot mig. När svårigheter omger mig så är jag ändå trygg hos Dig, för jag vet att Du aldrig lämnar mig. Är det natt eller dag, Herre på Dig förtröstar jag.

Gud, Du är alltid nära mig. Ingen förändring finns hos Dig. Du är densamme igår och idag och i evighet. Du är min framtids säkra grund. Du som står fast vid Ditt förbund. Min klippa är Du. Allsmäktig Gud - jag ärar Dig!